Det var ett tag sen...
Oj, vad tiden går fort! Nu är det visst två veckor sen jag skrev sist. Vi har hunnit vara på Brucebo, vårat lantställe i Dalsland, över påsken. Här stromtrivs Stina, inga konstiga ljud, inga hemska människor och bara en massa skog att springa i! Tyvärr fick vi veta att vargen hade lunkat över vår "tomt" strxt efter jul. Grannarna ( om man nu kan kalla folk som bor 4 km bort grannar...) hade i alla fall varit och tittat på spåren över gräsmattan, inte kul inte, man vad gör man när byråkrater i Stockholm bestämmer att det är helt ok. Undrar vad de skulle tycka om de stog öga mot öga med en varg! Jag hoppas jag slipper uppleva det.
Oscar och Elin är hos grannarna och hoppar studsmatta medans jag skriver och försöker göra mina läxor!
Sist när jag skrev ser jag att jag var utan tänder, nu är det samma visa igen. Jag ska tillbaka imorgon och förhoppningsvis blir de mer nöjda med de tänderna. Tack Maria och Marianne för att ni hjälper mig med lektionerna, jag hade nog inte kunnat göra mig förstådd. Hoppas det gick bra. Maria Klasson tyckte jag skulle lägga upp en bild, men jag vill inte skrämma henne, så jag lät bli :-)
Ridningen blir lite lidande nu när jag pendlar till Stockholm och sjukhuset. Alexandra blir nog mest glad, hon och jag är inte riktigt överrens just nu. Hoppas det beror på att hon har tappat inken och är extra känslig, för igår var det inget vackert ekipage på ridbanan. Det slutade med att jag red ut....
Jag lovar att jag ska försöka skriva lite oftare så det blir roligare att läsa, hoppas Patrik kan hitta till tangentbordet också. Det kanske blir mer variation då.
Oscar och Elin är hos grannarna och hoppar studsmatta medans jag skriver och försöker göra mina läxor!
Sist när jag skrev ser jag att jag var utan tänder, nu är det samma visa igen. Jag ska tillbaka imorgon och förhoppningsvis blir de mer nöjda med de tänderna. Tack Maria och Marianne för att ni hjälper mig med lektionerna, jag hade nog inte kunnat göra mig förstådd. Hoppas det gick bra. Maria Klasson tyckte jag skulle lägga upp en bild, men jag vill inte skrämma henne, så jag lät bli :-)
Ridningen blir lite lidande nu när jag pendlar till Stockholm och sjukhuset. Alexandra blir nog mest glad, hon och jag är inte riktigt överrens just nu. Hoppas det beror på att hon har tappat inken och är extra känslig, för igår var det inget vackert ekipage på ridbanan. Det slutade med att jag red ut....
Jag lovar att jag ska försöka skriva lite oftare så det blir roligare att läsa, hoppas Patrik kan hitta till tangentbordet också. Det kanske blir mer variation då.
Kommentarer
Trackback
